Snapphanar och Friskyttar

Under den tid då Halland och övriga Skåneland är krigsskådeplats med svenska och danska intressen bildas lokala gerillagrupper över hela Skåneland med störst koncentration kring Hallandsås och skogarna mellan Skåne/Blekinge och Småland.

Missnöjet med det svenska styret växer efterhand. I fredsfördragen både i Brömsebro och Roskilde lovar svenskarna att de erövrade områden ska ha kvar sin lag och kyrkoordning, och att befolkningen även fortsättningsvis ska få handla och ha kontakt med Själland och Jylland. Kung Karl XI:s förmyndarregering försöker brutalt att införa uniformitet i Skåneland, dvs. tvinga människorna i Halland att prata svenska, följa svensk lag och bryta all kontakt med Danmark.

När Sveriges krig börjar gå sämre, krävs fler soldater. Även om svenskarna inte helt litar på den halländska befolkningen, rekryteras soldater i Halland. I ett första försök skickas dessa soldater till Polen, vilket leder till att många soldater flyr över gränsen till Jylland. Pga. detta skickas istället de tvångsutskrivna soldaterna från Halland till Baltikum. När Skåne fortfarande tillhör Danmark, före år 1658, flyr människor från tvångsutskrivningar genom att ta sig över Hallandsås till Skåne. Den danska krigsledningen ser möjligheter att använda dessa människor och andra personer, många med militärbakgrund, till vad vi idag skulle kalla gerillasoldater. Förbanden kallas för friskytteförband och finns till största delen i södra Halland och norra Skåne. För många i befolkningen är dessa förband frihetsarmer.

Svenskarna, som i början av skånska kriget 1675-1679, har stora problem med den missnöjda befolkningen och friskyttarna sätter hårt mot hårt. De utökar förordningar om att byarna ska ange motståndsmän, annars dödas var tredje man och byn måste betala 1000 riksdaler i böter. Tidigare dödas enbart en person på tio.

Svenskarna erkänner inte friskyttar som stridande soldater utan buntar ihop friskyttar, personer som flytt krigstjänst, stråtrövare och tjuvar i en klump och kallar dessa för snapphanar, antagligen av tyska ordet schnappen (röva). De snapphanar som fångas in betraktas som förrädare och dödas.

Skånska kriget, som börjar 1675, börjar bra för danskarna. Men när krigslyckan vänder och det verkar som att svenskarna kommer att behålla Skåneland är befolkningen mindre benägen att ta risker för att efter kriget inte behandlas illa. Friskytteverksamheten minskar och befolkningen blir mer benägen att anmäla snapphanar oavsett om de är friskyttar eller vanliga rövare.

Referenser: