Grevefejden

När Fredrik I dör 1533 utser danska rådet ingen ny kung. Stormännen och adeln tar makten i sin egen hand och fördelar makten över Danmark mellan varandra.

Men inte utan konflikt, eftersom detta innebär en maktkamp mellan dessa styrande män. Det finns dessutom en kamp mellan de som håller på protestantismen och de som håller på katolicismen bland adelsmännen, där det mest handlar om vem som ska ha makten över kyrkan.

I Danmark i övrigt är många i befolkningen missnöjda med att förbättringar som Kristian II infört försvunnit p.g.a. att stormännen fått mer makt. Ledare för denna opposition är Jörgen Kock, borgmästare i Malmö.

Detta är utgångsläget för Grevefejden, en kort med omvälvande tid i Danmark. Motsättningarna inom Danmark gör att utländska makter har lättare att komma in och ta över kontrollen i Danmark. Lübeck är en hansastad med stor makt i de Nordiska ländernas handel. När danska rådet bryter med Lübeck och istället vänder sig till Holländarna är Lübeck inte sena att förklara Danmark krig. Bönderna och borgarna i Skåneland, Själland ställer sig på Lübecks sida. Ett av skälen till kriget är att befria Kristian II, som sitter fängslad i Köpenhamn och åter göra honom till kung. Befälhavare i Lübeck är Kristoffer av Oldenburg.

Halland berörs av denna grevefejd p.g.a. att bönder och borgare i Halland tog ställning för Lübeck. Ã…r 1534 är Skåneland och de danska öarna under Lübecks kontroll. Detta medför att det jylländska adelsmännen utser Fredrik I:s son Kristian till kung Kristian III. Kristian III, är hertig av Holstein, och har en arme han låter marschera in i Jylland för att slå ned de bondearmer som stödjer Lübeck.

Nu händer något intressant i Nordisk historia, Gustav Vasa, kung av Sverige går in kriget på danska rådet och Kristian III:s sida mot Skånelands befolkning och Lübeck. Sverige anfaller bl a Halland. Svenskarna erövrar Halmstad men lyckas inte erövra Varberg.
Men när många höga män i Halland och Skåne tillsist erkänner Kristian III som kung är upproret dömt att misslyckas. Det är bara Varberg, Helsingborg, Malmö och Landskrona kvar i upprorsmännens händer.

När freden sluts februari 1536 mellan Kristian III och Lübeck är fortfarande Köpenhamn, Malmö och Varberg i Lübecks händer. Varberg är dock i Marcus Meyers händer, och han sköter sina affärer självständigt. Han kapitulerar den 27 maj 1536 och blir avrättad i Köpenhamn.

Referenser: