Start > Hallands historia > Upplysningstid > Försvenskning

Försvenskning

Efter Brömsebrofreden är livet för hallänningarna i stort sett oförändrat, Halland pantsätts enbart av Danmark på 30 år som ett tecken på fred.

1645 beslutar svenskarna att Halland ska tillhöra Göteborgs stift. 1646 tillsätts Hallands första svenska landshövding, Caspar Otto Sperling.

Det är först efter Roskildefreden 1658 som svenskarna påbörjar det som vi kallar försvenskningen. Försvenskningen är omskriven i ett flertal olika böcker och artiklar av många olika författare, det är en konfliktfylld tid. Förenklat handlar det om att den Svenska ledningen vill knyta Skåneland hårt till Sverige för att undvika att folket bryter sig ur Sverige. Det handlade om en assimilering, Skånelänningarna ska känna för Sverige.

Till en börja säger Sveriges ledning att Skåneland ska få behålla alla de danska sederna och att tullfrihet ska råda vid handel med Danmark. Men allt eftersom tiden går så dras tullfriheten in och anknytningen till Danmark avvecklas.

För att försvenska Halland, och övriga Skåneland, används bl.a. prästerna och kyrkan. De präster som finns och är dansksinnade ersätts av svensksinnade. Gudtjänsterna börjar hållas på svenska och efter svenska seder.

Svenska ledningen lyckas att få folket i de tidigare danska delarna att vara mer svenska än danska. Trots detta finns det än idag det seder och dialekter som har sitt ursprung i det danska.

Referenser:

Författare Titel Årtal
Montell, E. Halländsk Historia 1978
Arbman, H. et al Hallands Historia från äldsta tid till freden i B. 1954